Äldrevården
Hej!
Jag studerar till undersköterska. Nu har jag precis haft min första praktik på ett boende och det har varit fantastisk. Men när jag var där slogs jag av hur dåligt man kan ha det på ett boende. Jag är säker på att detta går att förbättra. Men jag vet bara inte hur. Låt mig beskriva en ”boende”. Hen satt i rullstol och hade begränsad rörlighet i armar och ben och svårigheter med tal och hörsel men inga tecken på kognitiva problem. För det mesta gjorde hen ingenting om dagarna och hade mycket ångest och saknade sitt gamla liv och ett socialt sammanhang. Ropade mycket och ville ha sällskap. Jag har funderat så mycket på vad man hade kunnat göra för att ge hen ett mer värdefullt liv. Vilka aktiviteter hade hen kunnat delta i, vardagliga, speciella? Hur kan man minska ångesten? Hur kan man öka känslan av självbestämmande? Någon som har några idéer eller bara vet vad ni hade önskat för aktiviteter och vad som skulle vara viktigt för er i den situationen?
PS. Detta är inte en riktig person utan ett hopkok av personer jag lärde känna. Detta för att skydda personernas integritet och följa offentlighet och sekretesslagen.
- Redigerat 2024-05-21 01:00 av AstridSofia0720
Det absolut bästa bör vara att prata öppet med personen och bara prata till och börja med för tänk själv hur mycket tankar man måste brottas med om man bara sitter och tänker. Alltid bra med nya perspektiv då.
Aktiviteter kan vara svårare för har du tid med det eller måste anhöriga till personen göra det då?
Begränsad rörlighet. Fungerar sudoko, korsord eller liknande? Då kanske att donera någon sådan tidning hjälper ett tag. Radio, tv, surfplatta med netflix etc?
Någon form av träningsredskap för överkroppen för att kunna vara aktiv på något sett och få ökat blodflöd?
Jag spekulerar givetvis bara för den enda som kan veta vad som skulle hjälpa är personen det handlar om och glöm inte. Människor med svårigheter vet att dem har problem och gillar sällan när man är aldeles för försiktig för dem är också människor :)
#1: Många bra idéer och råd! Kan själv relatera till hur jobbigt det är när andra tassar kring ens problem, så det var en bra kommentar! Aktiviteter går absolut att genomföra åtminstone några timmar per dag! Funderar på om man hade kunnat göra en bilderbok eller om det är för barnsligt för äldre barn och vuxna. Kanske försöka inkludera i vardagliga uppgifter, typ sitta med när jag ordnar i köket? Att bara prata och ge personen tid är ju viktigt såklart.
Vill ännu en gång understryka att detta är en påhittad person som är ett hopkok av de jag träffade på.
Ingenting är för barnsligt i den meningen att det kan vara roligt eller hjälpa. Vi kan lära oss mycket av barn där.
Ha kul och mest lyssna. För även om vissa är svårare att tolka än andra så vill till och med den jobbigaste människan känna sig sedd och hörd s lyssna är nr 1 :)
Starta ny diskussion