Och hur ska man förhindra att ett vårdbolag köper tjänster/resurser från ett icke vårdbolag som har samma ägarintressen?

Låt säga vårdbolaget lånar kapital av en finansman som samtidigt kontrollerar/äger vårdbolaget. Och man betalar 25% i låneränta?

Då spelar det ju ingen roll att lagstiftaren begränsar aktieutdelningen till 7%

Är det inte bättre att de inköpare som kommuner/landsting har lär sig att dels upphandla effektivt och, vad viktigare är , lär sig att följa upp så att ingångna avtal faktiskt hålls och vården har den kvalitet som inköpet avsåg?

Många glömmer bort det faktiska omständigheterna i den här frågan.

Låt oss säga att en verksamhet kostar 10 miljoner för staten att driva i egen regi. Ett privat bolag får kontraktet för 9 miljoner. Således har skattebetalarna sparat 1 miljon. Bolaget går sen med ytterligare 1 miljon i vinst. Teoretiskt hade skattebetalarna kunnat spara 1 miljon till, men av någon anledning så är verkligheten inte så. Visst hade man kunna önska att dessa människor drev det hela i statlig regi men nu är det inte så, förmodligen för att allt för många statligt anställda inte har samma kompetens eller driv som privata företagare.

Visst finns det fall där vården har försämrats, men det finns också många exempel på det omvända. Dessutom finns det många exempel på föräldrakoperativ och fall där anställda har gått samman för att fortsätta driva verksamheten som är framgångssagor.

Lösningen är att ha mer kompetenta upphandlare som inte bara specificerar minimikrav utan också följer upp dem och med böter för dem som inte håller kraven.

Ett lysande exempel på idiotin, inkompetensen och falskheten är upphandlingen av kollektivtrafiken. Upphandlarna får hårda krav från politikerna om att skära kostnaden och tar därför det billigaste anbudet. När sen bolaget inte klarar av att hålla tidtabellen får kommunen ersättning från bolaget medans alla kommuninnevånarna ger bussbolaget skulden och inte politikerna eller upphandlarna. Så har plötsligt kommunen sparat ännu mer pengar.

Janne Nilsson

#2 Låt oss säga att någon tittar på kunskapsläget om detta. Det gjorde en SNS-anställd forskare vid namn Laura Hartman för några år sedan. Tråkigt nog blev inte resultatet det ideologiskt önskvärda.

"För en tid sedan presenterade Laura Hartman en mycket uppmärksammad rapport om privatiseringar inom välfärdssektorn som konstaterade att det inte finns några vetenskapliga belägg för att det ökat effektiviteten eller kvaliteten.

(…)

Forskningsrapporten fick mycket kritik från framförallt borgerligt håll för att ha varit undermålig. Den främsta slutsatsen i den var annars att det inte finns tillräcklig kunskap för att kunna bedöma privatiseringarnas effekter.

Professorn i statsvetenskap och tidigare forskningsledaren Olof Petersson har sagt upp sig från sin tjänst som rådgivare i forskningsfrågor vid SNS. Skälet är interna meningsskiljaktigheter när det gäller SNS-forskares möjligheter att fritt få presentera sina resultat."

http://www.svd.se/avhopp-fran-sns

Som jag förstått vårt nuvarande system för sjukvården har systemet främst gynnat korta besök för enkla åkommor. Den som har större behov riskerar att hamna i kläm.

Ur en revisionsrapport:

"Riksrevisionen har funnit att reformerna har gett positiva resultat i form av förbättrade kontaktmöjligheter och fler vårdcentraler. Men Riksrevisionen har också funnit att tillgänglighetsreformerna har fått stark styreffekt i primärvården och det har blivit svårare att upprätthålla vårdens etiska principer. Vårdkostnaderna tycks öka, skillnaderna mellan landstingen minskar inte och vårdkrävande patienter missgynnas. De önskade effekterna för innovation och utveckling i vården verkar i stort sett ha uteblivit. De positiva resultaten av reformerna i form av förbättrade kontaktmöjligheter, fler vårdcentraler och ökade besöksfrekvenser förefaller i högre utsträckning ha kommit patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status till del.

(…)

Har den fria etableringen lett till att vårdcentralerna finns där behoven finns? Vårdcentralerna har blivit fler och närheten till vårdcentraler har förbättrats för många invånare. Nya vårdcentraler har i större utsträckning etablerats i befolkningstäta områden samt i områden där vårdbehoven är lägre och invånarna är socioekonomiskt starkare än genomsnittet. Nedläggning av vårdcentraler har främst drabbat områden där vårdbehovet är större och där behovet av en vårdcentral i närheten av hemmet kan antas vara större."

http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/20716/RIR_2014_22_%20v%C3%A5rdval_Anpassad_2.pdf

#4 Fast i regel är målet att kvalitet och effektivitet skall bestå, fast till en lägre kostnad?

Har dock inte tittat igenom rapporten eller synpunkter noggrant, kanske senare.
Men det finns givetvis blandad kompott i utfallet av privatiseringar.

Janne Nilsson

#5 Men på vad baserar du dina påståenden om att det skulle ha blivit effektivare med privatiseringen? Eller påstår du att Laura Hartman har fel, när hon hävdar att det inte finns några vetenskapliga belägg för att privatiseringar ökat effektiviteten eller kvaliteten i välfärden?

I revisonsrapporten kan vi också läsa:

"Efterfråge- eller behovsstyrning, en inbyggd målkonflikt

Vårdmarknaderna är inte traditionella marknader där säljare och köpare möts. De är marknader med tre parter – en producent (vårdgivaren) som säljer en tjänst, en kund (patienten) som konsumerar tjänsten och samhället (skattebetalarna) som betalar.

Vårdvalsreformen har inneburit att makt förskjutits från politiker och tjänstemän till medborgarna som det var tänkt. Landstingen ska endast formulera vårdgivarnas villkor. Därefter är det medborgarnas efterfrågan som avgör vad resultatet blir. Samtidigt ska vården styras enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det har dock visat sig vara svårt att skapa ersättningssystem som utgår från hälso- och sjukvårdslagens etiska principer.

Enligt Riksrevisionen skapades en målkonflikt när vårdvalsreformen infördes. Före vårdvalet fattades i högre utsträckning prioriteringsbesluten, förvisso utifrån begränsade budgetramar, av vårdpersonalen utifrån de etiska riktlinjerna och patienternas individuella behov. I dag fattas beslut om resursprioriteringar i primärvården i större utsträckning i enlighet med patienternas efterfrågan.

Reformens syfte, att primärvården skulle utvecklas i en efterfrågestyrd kundvalsmodell, och de etiska principernas prioritering av likvärdighet och vårdbehov bygger på olika logiker. Efterfrågestyrning innebär att marknaden erbjuder de lösningar som flest kunder efterfrågar. När efterfrågan på vård fått styra har konsumtionen av primärvård blivit större för relativt friska patienter från gynnade samhällsgrupper. (min fetning). De etiska principerna ska styra konsumtionen av primärvård till de patienter som har störst besvär och behov. En sådan prioritering förutsätter en aktör med makt och mandat, det vill säga motsatsen till att kundernas efterfrågan ska styra konsumtionen av primärvård. Än så länge tycks inget landsting ha lyckats skapa en vårdvalsmodell som styr primärvården i riktning mot vårdens etiska principer. Riksrevisionen kan konstatera att de försök som hittills gjorts med att vikta ersättningar utifrån sjuklighet och ekonomisk standard inte verkar ha lyckats påverka prioriteringarna i tillräckligt hög grad."

http://www.riksrevisionen.se/PageFiles/20716/RIR_2014_22_%20v%C3%A5rdval_Anpassad_2.pdf

jag anser att vi ska ha ett gemensamt system för finansiering av vård, skola och omsorg.

och de organisationer vi skapat som tar in dessa resurser ska sedan ordna vård, skola o omsorg så kostnadseffektivt och med så hög kvalitet som möjligt.

naturligtvis ska inköparna av dessa tjänster hålla en hög kvalitet och verkligen göra uppföljningar värda namnet. om regioner och kommuner är bättre o billigare så ska de naturligtvis göra jobbet, om inte så ska en privat aktör göra det, oberoende av den vinst han gör.

Vårdvalet är numera fritt. Jag väljer vem som ska vårda mig. Om jag inte vill ha kommunen som dammsuger hemma hos mig så väljer jag en privat aktör istället. Gör de det lika bra som kommunen gör så undrar jag vem som tar kommunens vinst?

#8 kommunpamparna!

#9

naivt. de verksamheter inom stat o kommun som går med överskott för över resurser till andra som går med underskott.

kolla bara på vägverket o 😎skatteverket

#10 Ja, Malmö Kommun behöver varenda krona de kan få.

#11 gäller nog inte bara Malmö, finns väl inte en enda kommun i Norrland (med ngt undantag) som varit givande vad det gäller kommunala utjämningssystem..de senaste 25 åren…

#8 Naturligtvis kan man ha åsikten att valfriheten har ett värde i sig och är positivt. Men snacket om att valfriheten/privatiseringarna inom välfärden lett till effektivisering finns det inga belägg för, vad jag vet.

#12 Man kan ju vända på den steken och fråga sig hur mycket övriga landet subventionerar Stockholmsregionen, med alla verk och statliga myndigheter och liknande. Eller lever de på manna från himlen?

#14

Börja med att ställa dig frågan vad en utlokalisering skulle kosta…sedan kan vi ta den diskussionen.

Regionerna söder om Uppsala omsätter betydligt mer netto än vad än vad regionerna norr om gör. Tittar man sedan på siffrorna per capita så blir detta väl ännu tydligare

#15 En utlokalisering till Söderhamn (tror det var Patentverket) följdes upp av Aktuellt för några år sedan. Det visade sig ha blivit billigare för skattebetalarna.

#16

Utlokalisering av myndigheter dyr affär

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=2376909

http://www.svt.se/nyheter/lokalt/sormland/fa-utlokaliseringar-sedan-2004

Sedan kan det ju finnas andra skäl än de ekonomiska.

Att man tar ett politiskt beslut för att höja kompetensnivån i en landsortsstad eller helt enkelt av demokratiska skäl.

#17 Eller frågan om hur många som kan trängas i en storstad. Som "utlokaliserad" till Södertälje noterade jag att arbetspendlare för några år sedan knappt fick plats på tågen vissa sträckor, när det var bekymmer med tågens framkomlighet. Detta pga av något som kallas snö och vinterförhållanden och som verkar vara lika oväntat varje gång fenomenet inträffar i regionen. (Min arbetsgivare har för övrigt anlitat en bilpool, men ingen hade tydligen en aaaning om att det blir vinter så bilarna saknar motor- och kupévärmare. Det är på ren svenska ett helvete när de ska användas om det är minusgrader.)

# 18 sedan är det ju frågan om tillgänglighet.

Stockholm, Göteborg, Malmö Uppsala, Linköping , Örebro och Jönköping skulle väl bli aktuella om man ser till tillgänglighet för merparten av folket.

Vad det gäller snö, så passerade jag Gävle under en sk snökanon och med tanke på att det var relativt sett, relativt gentemot Stockholm betydligt färre folk bilar, tåg o bussar, så var det lika stopp där med…

Vad det gäller hur många som kan trängas så är det väl bara att lyfta näsan över ankdammskanten och se sig omkring.

Finns ju fungerande storstäder med en befolkning vida överstigande hela Sveriges befolkning….

Såg på något nyhetaprogram på tv igår där de berättade hur detta med vinster och återinvesteringar beräknas. Tyvärr räknas inte personalsatsningar som utbildning, fortbildning och fler snställningar som återinvesteringar i de förslag som ligger om vinsttak. I min mening missar man ju helt den viktigaste biten av återinvesteringar i välfärden då! Det som räknas är hårdvarumaterial som tex byggnader. M a o gör landstingen xrätt" när de bygger sjukhus men inte förbättrar villkoren för anställda så fler vill jobba. .. och man vill styra de privata att göra lika dant. Då undrar jag, vad tänker politikerna att vi ska göra med alla elever och patienter i tjusiga nybyggen utan personal som tex lärare och sjuksköterskor när ingen av dem vill eller orka jobba i sina yrken längre??? (Speciellt med tanke på hur idiotiskt och okunnigt om verksamheternas behov de nya skrytbyggena byggs idag! Både nya Akademiska och nya karolinska har varit tvungna att byggas om direkt för att det varit omöjligt att bedriva tänkt verksamhet där på ett patientsäkert sätt. Och ingen vill jobba på ett ställe där ens arbete är omöjligt att utföra hur nya lokalerna än är. Vågar inte tänka på när samma idiotiska misstag görs i skolbyggen och barn mister livet i de farliga nybyggena ritade av arkitekter med fashionintresse men noll kunskap om människor och verksamheter de ritar åt.) Jag vill gärna se vinsttak, men se för f*n till att satsningar på personalen räknas som återinvesteringar i välfärden! Det är ju personalen som gör välfärden. Inte bara prylarna!!!