Finns det något typiskt svenskt? Allt vi gör är ju importerat från andra länder, har vi nogsamt blivit upplysta om åtskilliga gånger. 😉

#1 Ja, den åsikten känner vi ju igen, inte minst från de politiska trådarna. Fast det lär inte bli mycket till kanon om den bilden får råda…😉

Om jag rent spontant skall tycka vad som är "Sverige och svenskt" så är det väl vår natur och hur älskad den är av så stora delar av landets befolkning. Och personifierat i ett namn så blir det Evert Taube, oaktat att han låtit sig inspireras av fransk, sydamerikansk och anglosaxisk kultur bland annat.

Oj det är mycket som jag tycker är typiskt svenskt så som att få sätta på mig folkdräkten vid olika tillfällen och högtider, hissa flaggan, svensk färskpotatis, våra vackra landskap och skärgårdar listan kan göras lång.

Men visst vi har mycket importerats och även där kan jag känna vissa saker svenska sånt som jag växte upp med sånt som mina far och morföräldrar gjorde sånt som mor och far har gjort det skedde i Sverige redan när jag var barn så även om något är importerat kan det kännas väldigt svenskt i känslan man hade när man växte upp en härlig nostalgi kommer över mig.

Sen har vi alla fina vissångare som Taube och fler med honom alla svenska långfilmer med våra gamla härliga skådespelare så som Åke Grönberg, Sickan Karlsson, Åsa nisse , Tor Moden här kan också listan göras väldigt lång och det här känns så typiskt svenskt jag får aldrig nog av dessa gamla långfilmer som vittnar om hur Sverige såg ut förr hur härligt som helst.

Jag känner igen mig så väl i hur det såg ut hos gammelfarmor och gammelfarfar, farmor, farfar mormor och morfar men även mitt barndomshem gammaldags och det har fått följa med mig med möbler och inredning från mina förfäder inget nytt bara gammal stil det känns för mig också väldigt svenskt 😎

Kanske bäst att fråga utlandsfödda vad som är typiskt svenskt?

Men det känns rätt typiskt svenskt att påpeka att det inte finns något typiskt svenskt, kan jag ibland känna.

#4 Googlar man lite summariskt så framträder en uppfattning från inflyttade (och även från många infödda svenskar) om att vi är tungsint, inbundet och ensamt folk, men som så mycket annat kan det vara fördomar. (Länk.)

Frågar man utlänningar i allmänhet vad de förknippar med vårt land gissar jag att vanliga svar blir ABBA och Volvo (hur kinesiska de sistnämnda än kan tänkas vara).

#4: För att förtydliga så är det alltså inte jag som påstår att det inte finns något typiskt svenskt.

För egen del så tycker jag att allemansrätten är typiskt svenskt och något vi ska vara rädda om.

#6 Nej, du är inte misstänkt i det här fallet. 😉 Åtminstone vi som brukat besöka vissa sajter vet precis vad du syftar på- synen att vi är ett barbariskt folk som lever i ett kulturskymningsland och inte ens julgranen är svensk, det har ju bland annat höga politiker och andra företrädare för "de goda" undervisat oss om.

#7 Tänk att du skulle dra in "de goda" I denna tråd också.
Så tröttsamt.

#7: Väl talat kan bara instämma till fullo 👍

#8 Det var ett svar på ett inlägg om åsikter om det typiskt svenska som förekommit på annat håll på iFokus. Det skadar knappast att inkludera tidigare diskussioner i ämnet och samtidigt även som en referens till en av de livligaste debatterna på iFokus just nu?

Synd att du inte bidrar med att berätta vad som du ser som typiskt för vårt land, det hade kanske breddat perspektivet?

#10 Sånt här får mig att fullkomligt tappa lusten och jag vill inte bidra.

#11: Tänk om Du hade bidragit från början med vad som är typiskt svenskt istället vill du tysta en annan skribent just den biten det talas om på flera håll som vi vill undvika och ändå fortsätter det var och en måste ha rätten till sina åsikter och besvara andras inlägg.

Svenska Nyheter om ämnet.

^{#11 Ett svar så "gott" som något. 😏}

#12 " var och en måste ha rätten till sina åsikter och besvara andras inlägg"

Just det😉

#14: Då föregår man också själv med det exemplet.

#15 Menar du att jag inte skulle ha uttryckt att det är tröttsamt?

Sveriges skogar, sjöar, natur, landskap och äldre bebyggelse är det som är mest bestående. Mycket annat är olika för olika generationer eftersom det hela tiden tillkommer nya saker som får stor betydelse för de som lever just nu. Vad man tycker är typiskt svenskt beror till stor del på när man är född och var/hur man växte upp.

När jag var i 10-årsåldern i mitten på 70-talet hade jag en jämnårig brevvän som bodde i en annan del av landet. Hennes största idol var Edvard Persson .. (!) Vilket t.o.m. jag (som själv var en tönt) tyckte var höjden av töntighet. Att även jag hade sett flera av hans filmer var enbart p.g.a. att det var så TV-utbudet såg ut då, men hur många 10-åringar idag vet ens vem Edvard Persson var?

Hur många av dagens barn känner t.ex. till Staffan Westerberg? Han gjorde stort intryck på mig, men behöver dagens barn känna till just hans fantasivärldar?

När det gäller Astrid Lindgrens sagor tror jag också att barnens föräldrar och far- och morföräldrar egentligen är mer förtjusta själva än de som är barn idag.

Det typiskt svenska kan väl kanske vara köttbullar, prinskorvar, sill och potatis, godis, nubbe, fika, och snus.. Förutsatt att man äter kött, fisk och godis samt dricker alkohol, kaffe och snusar.

För mig är "typiskt svenskt" också ordning och reda, ordentlighet, social trygghet och sunda samhällsvärderingar om alla människors lika värde. IKEA (och hur det påverkat den svenska befolkningens möbelval, inredning och möjlighet att möblera sina hem) är typiskt svenskt för mig.

Edvard Person ja han var härlig och så typiskt svensk 😎

#18: 😄

#19: Diggar honom skarpt och här är en till typisk svensk jag aldrig kan lyssna mig trött på 😎

Jag är nog en riktig tönt jag med 🤣

Rent allmänt kanske den nationella identiteten var lättare att uppleva när det fanns "lägereldar" (populärt uttryck!) som Hylands hörna, först på radio och sedan på TV. När alla som sågs på jobbet och i affären hade sett samma TV-program kvällen innan var nog samhörigheten annorlunda. Idag när vi har en massa radio- och TV-kanaler kanske den där kulturkanonen kanske fyller ett behov, trots allt? Vi som inte riktigt är bekanta med "Gift-vid-första-ögonkastet-Folke" eller "Bonde-söker-fru-Emma" kan möjligen känna längtan efter något av mer bestående intresse…

#17 Mycket man kan instämma i där!

#20: nej usch, Snoddas gillade jag inte heller, men självklart känner jag till honom eftersom han spelades ganska ofta i den enda radiokanal mina föräldrar lyssnade på. Urtråkiga program som "Ring så spelar vi" och "Skivor till kaffet" är en del av ljudkulissen till min barndom som jag inte direkt saknar.

Hur som helst är det absurt och farligt att ett politiskt parti ska avgöra vad som är godkänt svenskt. Oavsett om det handlar om politiska barnprogram som på 70-talet, eller vad det nu är SD tycker att dom ska åstadkomma. Staten kan hålla sig borta från kulturen och vetenskapen.

Låt gärna skattepengar gå till kultur och forskning, men håll ideologin borta.

#21: Ett bestående samtalsämne som alla kan delta i är att prata om vädret! Det kan man prata ofta och länge om.. och det är kanske också typiskt svenskt eftersom vi har så olika årstider?

Att känna att man inte ska prata för högt bland utomstående - oavsett samtalsämne - är nog också typiskt svenskt. Något iallafall jag reagerar negativt på när folk inte verkar känna så.

#24 Tror vi delar väderpratlusten med britterna. 🙂

Ja, högt prat i mobilen från resenärer i kollektivtrafiken är ingen njutning..😏

Jag vet inte jag men kom över det här och som Tysk känner jag inte igen mig alls i en del där ska jag säga sitter och blir smått förbannad istället men mat och dryck ja det är gott men scrollar man ner till typiska beteenden kan jag inte känna igen mig i en del.

Konflikträdd är jag knappast skulle aldrig knyta näven i fickan och jantelagen sen den hatar jag och har aldrig problem med att bete mig i obekväma situationer jag tar också kontakt direkt med folk utan problem istället är jag nog för direkt på det är vanligt med oss Tyskar men där som här är det så klart individuellt men vanligt förekommande.

Ni som är svenskar känner ni igen er i det här ? jag är heltysk och plötsligt slår mig tanken undrar hur en person som har både en tysk och en svensk förälder känner om det kan bli en mix. Nu fick jag något att klura och fundera på 🤔

https://swedishmeme.com/

Jag måste skratta gott åt den där sjuka jantelagen, kopierar in en kort text från artikeln och snacka om att ha problem med avundsjukan du store tid den är inte normal på en endaste fläck 😲 tack gode gud att jag slipper den sjukdomen 😷 den där borde det finnas ett vaccin för 💉🤣

Ett annat exempel på hur jantelagen fungerar i praktiken och när det går över i avundsjuka är hämtat från Norrland. I Vilhelmina åker man långvägar till Åsele för att köpa snöscootrar. Man vill inte gynna sin lokala scooterhandlare. Handlaren i Vilhelmina går ingen nöd trots allt. Från Åsele kommer kunder som i sin tur inte vill gynna sin lokala handlare.

Något jag kan tycka är trist med Sverige, men inte alls säker på att det är typiskt svenskt, är att vi är så dåliga på att glädjas åt andra framgång. Speciellt om den är ekonomisk. Det är som att vi förutsätter att allt är ett nollsummespel, och den enas framgång alltid är på bekostnad av alla andras.

Så är det sällan.

Hade önskat att vi var bättre på att hylla dom som sliter hårt och lyckas.

Det är nästan bara för idrott det sker upplever jag.

#26: Nja, nog är ödmjukhet något jag känner är typiskt svenskt. En politiker med Trumps grandiosa självbild hade aldrig funkat i Sverige. Svenska artister får inte heller vara för diviga. De riktigt framgångsrika brukar snarare vilja framhålla hur vanliga och anspråkslösa de är. Utom Zlatan då, som utmärker sig med sitt "osvenska"(!) självförtroende, men det "osvenska" är en stor del av hans karisma och får dispens för att det är just "osvenskt".

För oss vanliga funkar det kanske att framhäva sin egen förträfflighet på t.ex. en anställningsintervju, men det är nog mindre lyckat i sociala sammanhang.

#27: Det är precis så det ska vara vi ska kunna glädjas åt andras framgång 😊och dom som inte kan det är väldigt låga människor som jag själv valt att avsluta kontakter med för jag har fått nog av den där sjuka jantelagen.

Det finns bara en väg var glad för sig själv och tacksam för allt vi har då kommer vi långt 😎

En mindre sympatisk sak som varit "typiskt svenskt" är alkoholkulturen. Men råsupandet håller väl på att minska i omfattning med den yngre generationen.

Detta är anledningen till att jag inte saknar de fyra år jag läste på Umeå universitet ett dugg. Samtalen bland killarna, utöver pågående kurser, gällde i stort sett bara fylleriminnen. Samma med gemensamma aktiviteter utanför universitetet, fokus på supa, supa och åter supa.

Samma när jag gjorde lumpen i slutet av 80-talet. När muck närmade sig hände det att bakfulla personer behövde hjälp att stå vid morgonuppställningen. Som nykterist i detta vuxendagis fick jag emellanåt höra: "Kan du motivera varför du inte kan ta en sup?"

Annars har alla jag haft att göra med respekterat mitt val. Inte minst på min uppväxtort var det uppskattat att jag var frivillig chaufför när vi åkte på helgnöjen, främst danskvällar.

Illustrerar ämnet med en klassisk sketch från Helt Apropå.

Dansbandskulturen är väl ett annat exempel på något typiskt svenskt, även om denna kultur är på nedgång.

Tipsar även här om en nyutkommen bok. Som baksidestexten säger: "Vill man förstå Sverige måste man helt enkelt förstå dansbanden."

https://www.bokus.com/bok/9789177035206/kramgoa-texter-hur-dansbanden-forandrade-sverige/

#30 En sorts bekräftelse på det här med alkoholkulturen hittar man i GP, där det uppenbarligen ses som unikt med en elitspelare i en lagidrott som inte dricker sprit. (Dock skall tilläggas att det nog dessvärre inte är unikt svenskt vad gäller lagidrottsutövare.)

#32 Man brukar ju säga att Sverige är en del av det så kallade brännvinsbältet.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vodkab%C3%A4ltet

Dricker inte heller alkohol. Har inte varit särskilt svårt för andra att acceptera. Men en gång fick jag kommentaren ”Är du full eller?” som svar på att jag inte dricker alkohol.

Helt off topic… men det vore intressant med statistik över alkohol/drog-vanor och autism och adhd.

Å ena sidan tror jag att den är lägre för autister är mycket mindre mottagliga för grupptryck och dom gillar förutsägbarhet och kontroll.

Å andra sidan dras vissa med mycket ångest och har svårt att trivas i sig själva och alkoholen kanske blir en flykt.

Det skulle inte förvåna mig alls som alkoholism för många är självmedicinerad odiagnostiserad ADHD.

Speciellt bland äldre där man knappt visst vad NPF var.

Vet inte hur vanligt detta skämt är nu i studentkretsar: "Omtenta kallas det man går på när man valde festen. Omfester finns inte, omtentor finns hur många som helst."

#32 (Möjligen OT) En person som Lindholm verkar behövas i Frölunda…🙄

#0 ff Nu har kulturkanonen offentliggjorts, och den sägs av vissa ¹ vara "en trumf för SD", men en kommentar på X ² av Jessica Stegrud (SD) vållade upprörda känslor inom såväl regering som opposition.

1/https://www.svt.se/kultur/analys-per-andersson-om-kulturkanon

2/https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/25r20R/sd-topp-om-kulturdebatten-en-kurd-och-en-perser

#0 ff "För ordnings skull": här är listan över "kanoniserade" verk och företeelser. (Sådana med mindre än 50 år på nacken har inte beretts plats.)