Polisen arbetar metodiskt med att försöka stävja rånen mot våra åldringar i deras hem och ute på stan, och pensionärsorganisationerna distribuerar undervisningsmaterial till äldre, deras anhöriga och till hemvårdspersonal för att upplysa om kriminella faromoment i de gamlas vardag.

Men det saknas röster i debatten: de som visat sig ha förmåga att brinna för utsatta människor som söker skydd och säkerhet i vårt land - var är deras omtanke om en äldre generation som dagligen utsätts för dilemmat att ta ställning till om den som ringer på dörren är en äkta eller falsk vaktmästare, eller till om den artige unge mannen som vill växla en femma är vän eller fiende?

Varför verkar så få uppröras när gamla människor inom loppet av en kvart kan berövas de besparingar som det tagit en livstid att spara ihop under en strävsam tillvaro?

På SVT kan vi idag läsa ännu ett exempel på hur kriminella ligor med åldringsrån som affärsidé arbetar. Och de kommer att fortsätta att göra det med vetskapen att brott mot äldre inte är något som tycks uppröra oss - ända till den dagen det är vår gamla mamma, farfar eller en granne som drabbas.

Känner du att du vill diskutera kriminalitet mot de äldre så besök gärna Pensionärer i Fokus och säg vad du anser i  den här tråden t.ex.