Här är krönikan som jag tror du menar.

En del borde kanske överväga att inte skaffa barn. Eller åtminstone borde någon upplysa dem om att "skaffa barn" inte är som att skaffa en ny pryl som man kan returnera om man inte är helt nöjd. 

Han skriver så här:

"Finns det någon som tror att livet bara ska fortsätta som vanligt när man blir förälder? Hur kan man inte förstå att barn innebär förändring? Kan jag inte festa tre kvällar i veckan? Varför sa ingen det?"

Tyvärr är många som tror det. Tack vare (eller snarare p.g.a.) sociala medier och alla andra medier får de oss att tro att vi kan fortsätta vårt liv precis som vanligt när vi får barn. Vi kommer fortfarande att kunna resa och göra vad vi vill, det är bara att ta med barnen, det klarar dem. Vi kan fortsätta att umgås med samma vänner, gå ut, träna, ha fantastisk sex med vår partner och se fräscha och utvilade ut. För det är så fantastiskt att ha barn! Och självklart kommer barnet att sova hela natten.

Det bli inte heller lättare av att nyblivna mammor bidrar till att denna myt lever och frodas. Det kan man se även här på iFokus på diverse sajter hur nyblivna mammor istället för att peppa varandra och berätta att livet visst förändras…. får dessa stackare att ännu mer tvivla på sig själva. Alla andra klarar ju det, men inte jag. Läste nyligen på en sajt en tråd skriven av en nybliven mamma som fått barn för en vecka sedan och är förtvivlad och menar att de inte kommer att fixa det. Hon håller på att tappa bort sig själv då hon inte kan fortsätta med sitt liv som vanligt och allt kretsar kring barnet. Och så sover inte barnet hela natten heller?! Efter en vecka? 

Denna utveckling är lite skrämmande tycker jag. Och alla dessa mobiler! Många föräldrar klarar inte ens att slita sig från sina mobiltelefon när de hämtar barnen på förskolan. Utan fortsätter att prata och ignorerar barnen. Hur roligt är det? Och tänk om alla dessa barn fick komma hem efter en hel dag på förskolan och kunde bara ta det lugnt. Nej, då ska de iväg på diverse aktiviteter och träffa andra barn och umgås och fika och allt vad det är…

Tack Loris M 😊 hur jag än gjorde fick jag inte fram en länk

Lindström har väl en poäng, samtidigt som jag tycker att det är en smula förmätet av en tvåbarnsfar att ifrågasätta andras rätt (om det nu är en sådan) att skaffa barn. Hur upplevde han det själv - kände han vånda inför att skaffa barn till världen, eller tyckte han sig vara godkänd barnalstrare?

Istället för självanalys på den punkten  tycks han i slutet av artikeln framhäva sig själv (och sin kompis) som föredömen. Det tycks finnas en viss självupptagenhet hos herr artikelförfattaren själv…

Jag trot att det är för att provocera fram en debatt om dagens föräldraskap både positivt o negativt . Reagerar själv på detta fipplande med IPhone i tid o otid inom min egen familj , lät att tappa bort vad som är viktigt i dagens tempo .

Det värsta jag vet är när folk med stolthet säger att dom minsann var tillbaka på jobbet två veckor efter att lillen föddes och att dom minsann lyckats göra karriär trots att dom är småbarnsföräldrar. Det finns ju sååå bra dagis så där kan ju barnen vara mellan 7 och 18…och behöver man jobba helg så finns det ju sååå bra barnflickor…

Oskar